Sommaren har cashat in

Instinkten är ju att vara glad och tacksam när sommaren cashar in sitt kapital redan i maj. Hettan är välkommen, knopparna fullkomligen exploderar och kläderna åker av. Nice.

Men, erfarenheten säger att när det blir varmt tidigt så blir sommaren sugig. Sommaren tar ut sitt kapital alldeles för tidigt och har ingenting kvar sedan, när det verkligen gäller. Jag vill inte vara en partypooper eller så men det är bara min gissning. Vilket betyder att även i år kommer chilin inte trivas på altanen och vem vet vad som händer med vinrankan jag just planterade i min rabatt? Nåväl, nog med ”fru pessimistisk”.

Har ni sett Flash? Halvvägs genom säsong ett måste jag ändå hävda att jag gillar den. Förutsägbarheten är påtaglig, granted, men det inger trygghet (då är jag förstås tjejen som gillar spoilers..). Det är en extremt stereotypisk superhjälteserie. Som Smallville. I like it!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Påfyllnad

Jag vet inte hur ni fungerar men jag börjar få kläm på hur jag själv fungerar. Allt vi gör i livet fyller antingen på oss eller tömmer ut oss. En del aktiviteter, oftast en fritidsaktivitet, fyller på oss med energi. Det är den energin som gör att vi orkar med de aktiviteter som tömmer ut oss, för många är det kanske jobbet. Det är inte självklart vilket som är vilket. Man kan ibland tro att man vet, att man kanske blir påfylld av att kolla på någon TV-serie eller gå ut och ta en öl. Man kanske tror att det är vila som fyller på. Den är viktig, så det är inte fel. Vilan och sömnen är det vi behöver för att orka med all vår aktivitet. Men det som fyller på oss så att vi orkar med det som tömmer ut oss måste vara en aktivitet som ”tar ut” den andra aktiviteten.

Under en ganska lång period har jag trott att det jag behöver är att slappna av med en kopp te och någon hjärndöd TV-serie när sonen har somnat. Jag har inte orkat mycket annat (intensiv period för oss lärare just nu..) och på så vis försummat det som faktiskt är det viktigaste. Att bibehålla balansen i livet så att det inte slutar med att man går in i väggen eller kraschar totalt. Jag har inte skrivit på länge. Visst har jag ett syprojekt men jobbar bara med det ytterst sporadiskt. Det var så länge sedan jag målade att jag inte ens kommer ihåg när det var.

Min teori är att saker som utbrändhet, utmattning och depression infaller när man missar att hålla balansen i livet. Balans kommer när man ägnar sig åt aktiviteter som fyller på och aktiviteter som tömmer ut. Sömn och vila behövs förstås utöver det. När livet börjar kännas tomt eller meningslös eller man känner att tröttheten tar över, då är det för att balansen är off. Hitta något som fyller på. Det ska jag göra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Egentid

Ja, helt plötsligt fick jag ett dygn att disponera som jag vill. Liksom alltid utnyttjar jag tiden till att krypa in i mitt lilla skal, som en sköldpadda. Jag har skrivit lite mer på min bok, i princip är det bara avslutningen kvar. Tvätten som har väntat på att sorteras har i alla fall delvis tagits om hand. Jag har grejat i köket, pysslat, fixat nya blommor till de fina krukorna i vardagsrummet (ja, det har liksom stått vissna julstjärnor i dem tills nu…), tränat, duschat och beställt papperskopior på bilder på vår son. Vi har inte framkallat så många bilder sedan han kom till världen. Så nu, två år senare, framkallar jag bilder från BB, första dygnet i livet. Sedan utvalda bilder från perioden sedan dess fram till nu.

Yeah. That happened.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Jag vill inte

E har börjat bygga meningar på riktigt. Faktiskt fem ord långa meningar, men de börjar alltid med ”Jag vill inte…”. Till exempel ”Jag vill inte sitta fast” eller ”Jag vill inte bära apan”.

Stoltheten hos mig som mamma späds ut en aning. Han har fattat att han kan välja själv (i en del situationer i alla fall) om han ska göra något eller inte. Det vanligaste är ”Jag vill inte sitta pottan”. Svårt att potträna en liten tvååring som inte vill ”sitta pottan”. Undrar om användningen av prepositioner kommer samtidigt som vi slopar blöjorna?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ja, så kom den även hit…

Magsjukan.

E är magsjuk för första gången i sitt liv. Vi andra här hemma har varit magsjuka sedan hans ankomst men han har klarat sig på något mystiskt sätt. Vi hade börjat hoppas att han var en av de där tio procenten som inte blir magsjuka. Så var det inte.

Det konstiga är att när man själv är magsjuk så ligger man ju helt utslagen. Orkar ingenting. Tynar bort. Det gör inte han. Nej, han sjunger och skrattar och springer och busar. Erbjuder ingen vila för varken sig själv eller mamma och pappa.

Vilken härlig paus det vore att få jobba lite.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En helg av läsning

IMG_7061

Jag fyller 30 i sommar.

Precis som många andra säkert också har så har jag en lista över saker jag vill göra innan jag fyller 30. Flera av dem är redan kirrade men en sak har jag ännu inte uppnått. Jag har inte blivit en publicerad författare. Detta betyder att jag jobbat flitigt med ett bokmanus som jag planerar att bli klar med under februari månad och skicka in i mars.

Det är tio år sedan jag senast skickade in ett bokmanus. Det blev refuserat. Förstås. Den storyn var vördigt planerad och till viss del låst då den var baserad på verkligheten. Den här gången började jag bara skriva och sedan formades storyn mer och mer. Bitar av boken har liksom skrivit sig själva. Nu i helgen är första gången som jag har suttit ner och bara läst. Läst allt jag skrivit och ändrat, lagt till, dragit ifrån. Vet ni vad jag upptäckte? Det är bra! Inte allt, men nästan allt är bra. Jag förvånas faktiskt. Det är ett projekt som jag har mycket hopp för och det är några spännande månader som väntar!

Provsmaka:
”Maten var nästan alltid god på barnhemmet. Majken visste att den var lagad på plats med råvaror som nästan helt uteslutande var producerade på plats. Hon uppskattade det, och vetskapen om det gjorde den ofta godare. Men just den här måltiden fick hon verkligen kämpa för att få ner. Hon visste inte vad det var men det såg ut som ögon. Vita små bollar med en svart prick på. Hon slevade i sig utan att fundera på det. Snabbt sköljde hon ner det med vatten och svalde. Dharani betraktade henne från andra sidan bordet.
– Vad gör du? frågade hon.
– Eh, äter.
– Okej. Det ser ut som att du sväljer tabletter eller något.
Majken log lite ursäktande och bytte samtalsämne.”

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Julens eftersmak

Ja, många skulle hävda att julen är över. Jag är en sån där som envisas med att julen minsann inte är över förrän tjugondagknut, vilket inte har varit än då det bara är trettondagen än så länge. Vår julgran står kvar, den har knappt ens barrat än. Julblommorna blommar fortfarande (inte jultjärnorna, what’s up with that?), amaryllisen håller på att slå ut och julrosen pryder fortfarande köksön.

Den dagliga lunken har inte tagit sin början än. Jobbet drar igång imorgon. Än har vi ledigt hela familjen. Nya recept har prövats, Sagan om ringen har snart kollats igenom (som sig bör i juletider) och två nya klänningar har blivit sydda (bilder utlovas inom kort). Som vanligt har jag fler projekt på gång, härliga tyger införskaffade. De ligger och väntar på att användas. Inspirationen flödar bara jag tittar på dem. Precis som det ska vara.

Tjingeling!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Compartmentalising

Jag tror på att dela in livet i olika fack. Faktum är att jag tror att det är livsviktigt att göra det för annars skulle allt spåra ur. Jobbet måste lämnas på jobbet, annars skulle man aldrig kunna slappna av. Så är det i alla fall för mig. Visst, det händer att jag sitter och gör lite kvällsjobb ibland men det är ytterst sällan. På kvällen måste jag få vara bara mamma en stund och sedan bara fru. Det är det viktiga i livet. Inte jobbet.

Måste börja med Zumban igen. Nu är första gången på flera veckor som jag mår helt bra. Långdragen förkylning och sedan magsjuka. Det sög men nu är det över. Så… jag måste börja med zumban igen..

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Som ett barn

Ibland fascinerar det mig att jag i vissa bemärkelser är precis som jag var när jag var liten. Något nytt verkar spännande och man satsar tid och energi på det. Som för ett par år sedan, när jag tog min lärarexamen, så bestämde jag mig för att bli orkidéfantast. Det varade inte så länge, kanske ett par månader. Orkidéerna blommade inte om. De dog. Och det gjorde mitt intresse för dem också. Det var kul i början när man hade massa blommande, vackra orkidéer direkt från blomsterbutiken, men när blommorna försvann så var det inte kul mer.

Ett intresse som däremot håller i sig, och har gjort det sedan jag var lite, alltså jätteliten, är min kärlek för vackra klänningar. Det är lite bitterljuvt för man har inte vackra långklänningar på sig så ofta längre. Jag borde ha levt för ett par århundraden sedan istället… Nåväl, jag har bestämt mig för att jag inte alltid måste ha en anledning att sy en klänning utan kan faktiskt göra det ändå. Långa klänningar kan ju tillfälligt läggas upp till en knälång klänning vid ett festligt tillfälle. Eller så har man en lång klänning och struntar i vad andra tycker!

Så jag tänker sy. Och sedan sy lite mer. Ni får med all säkerhet se bilder.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Doft av äppelpaj

Huset doftar av äppelpaj. Jag älskar den här tiden på året. Äppelpajernas tid på året. Den är för varm att smaka på men jag vet att det är den bästa äppelpajen i världen. Äpplen från svärfars trädgård. Recept från mamma och pappa. Vilken tur att det finns andra människor i mitt liv.

Allting rusar förbi just nu. Det är den tiden på året. Tur att den sammanfaller med äppelpajernas tid, annars hade jag inte orkat.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar